nej

Under fredagens lektion den 29/8 besökte vi ett antal utställningar. Det var både dokumentära, historiska och poetiska fotografier. Den första utställning var tolkningar av Tranströmers dikter, "se Tranströmer" hette utställningen. Det var ett antal bilder tagna av olika fotografer, komponerade av dikter. En del dikter passade väldigt bra till de tagna bilderna, andra inte alls, vissa foton var klurigare, medan andra var väldigt tydliga. Det var en salig blandning. Det fanns en bild som jag fastnade för på Tranströmer-utställningen, där man ser en man gråta utanför en hiss. Dikten gick sådär:

Romerska bågar

Inne i den väldiga romerska kyrkan trängdes turisterna

i halvmörkret.

Valv gapade bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen,

"Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjungande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanka och

Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Hissnubben syntes inte så mycket i bilden, det såg mer ut som att man passerade förbi honom. Vilket som jag tycker passar ganska bra tillsammans med dikten, det var lite otydligt fast ändå inte helt abstrakt.

Den andra utställningen, dokumentär-utställningen, handlade om ett äldre par som reste runt i Norrland i sin skrotiga Volvo och pratade med människor. Jag tyckte att man skulle kunnat hitta bilderna på någon facebookprofil och jag var inte alls särskilt imponerad. Men som allt fanns det såklart en viss charm som man inte kan undgå. Och charmen ligger nog mest i idén, inte i själva fotona eller tekniken.

Den sista utställningen var mest intressant på grund av dess historiska ursprung. Jag hade velat gå på den utställningen först. Det var fotografier tagna av kvinnor väldigt tidigt vid sekelskiftet någon gång, då fotografi inte räknades som ett yrke utan som en hobby och var därför tillåtet för kvinnor att syssla med. Det jag fascineras av med bilderna är att det inte handlar om konst just, utan att det bara var själva fotograferandet som var i fokus. Det skulle vara kul att se utvecklingen, när fotot blev till konst, och det här jag mig inspiration till att läsa mer om övergången från tekniken till konsten.

Kram